Ett år med mina fina bröst!

Det här är en historisk dag på så många sätt att jag inte ens vet vart jag ska börja.
Till och börja med är det två som fyller år idag, en farmor som fyller 57 år och en kusin som fyller 4 år! Stort grattis till dem båda.

Sedan dök det upp ett minne på Facebook, att idag är det 3 år sedan vi fick hem vår första kattbebis <3
Det är även tre år sedan det var riksdagsval sist och jag ser verkligen fram emot nästa års valrörelse.










Och för två år sedan och två dagar (12 September) så döpte vi vår lilla prins. Se så söt han var i sin dopklänning.

Men det absolut största idag är att det är 1 ÅR sedan jag OPERERADE MIG!
Mina bröst har alltså funnits i min kropp ett helt år! Grattis till dom. Grattis till mig! Återigen går tiden ruskigt fort.
Här är en länk till mitt blogginlägg som jag skrev efter operationen för ett år sedan.

 Såhär såg det ut när jag vaknade upp efter operationen och efter någon vecka när det tog bort alla tryckbandage såg det ut såhär.

Gör lite ont i magen när jag ser den där bilden och måste faktiskt klappa mig själv på axeln att jag inte fick panik av att se ut sådär.
Tacka gudarna för att det har läkt och ser SÅ mycket bättre ut idag.

Såhär fint har ärret läkt.
Stor skillnad gudskelov. 

Jag är väldigt nöjd med mina bröst idag och fortfarande lite smått förvånad att jag genom gått denna resan.
Den kommer aldrig helt ta slut utan vara en del av mig resten av mitt liv.

På ett sätt känns det som jag vill visa mina bröst för hela världen, 50% p.g.a bekräftelse behov och 50 % p.g.a att sprida kunskap om ärftlig bröstcancer och förebyggande operationer.

SÅ hur mår jag ett år efter operationen?
Jag har inga problem att röra mig eller lyfta, när barnen brottas och gör attacker på mig håller jag på att dö av smärta. Det känns nästan som att alla fästen till bröstmusklerna är som osynliga blåmärken, så om någon kommer åt där ömmar det en stund efter.
Känseln har delvis kommit tillbaks med det är ganska obehagligt, då de ibland kliar och ibland känns som något kryper på en och när man tar där är de bara obehagligt.
Känseln mellan brösten är intakt vilket jag är väldigt glad över.

Jag får även väldigt ont i bröst ryggen men det får jag antagligen skylla  mig själv för eftersom jag inte tränar ordentligt. Desamma gäller antagligen om min armstyrka. Har förlorat ofattbart mycket styrka i armar och händer. Men den räknar jag med kommer tillbaks när jag börjar träna.

Men jag behöver fortfarande ingen BH !!! Men måste sova med en kudde mellan brösten på natten annars blir det typ för tungt för bröstmuskeln att hålla upp bröstet och då vaknar man och har så j*vla ont så man tror man ska dö.

Men i det stora hela mår jag bra och kan leva ett helt normalt liv! Så nu är det bara att hålla tummarna för att dessa implantat håller i många många år så det dröjer innan jag behöver byta ut dem!

PUSS