Infektion och planeringsdag på KS !?

En skit dag.
Jasså tänker ni, nu ska hon hålla på att gnälla igen.
Men där tar ni fel för det här är inte ett gnäll inlägg nej det här är helt enkelt en dålig dag.
Den började klockan 6 i morse. Eller egentligen började den mitt i natten för bebisen är snorig så han har sovit dåligt, med andra ord en väldigt hackig sömn.
Så i morse när resten av familjen klivit upp och jag ska gå och lägga mig igen hittar jag alla mina öronproppar och två piller utspridda i sängen!

Genast känner jag hur hjärtat hoppar över några slag och jag blir alldeles kallsvettig. NEJ. Jag förstod ju direkt att det var Tudor som hällt ut alla öronproppar. Och vad pillerna kommer ifrån kan jag bara inte förstå. Sådant får ju bara inte hända! Vi har varit super noga med att ha dem högt upp och har man råkat tappa något har vi inte slutat leta förrns vi hittat de igen.
Jag ropar på Tobias och ber honom ta reda på vilket av alla miljoner piller det skulle kunna vara och sedan börjar jag räkna i huvudet.
Hur många piller hade jag?
Hur i helvete har de hamnat i sängen?
Samtidigt ringer Tobias giftcentralen och får reda på att det inte är någon fara, som barn måste man få i sig 3 stycken för att det ska vara någon fara.
Samtidigt kommer jag på att pillerna är sedan jag åkte hem från sjukhuset, jag fick de precis innan jag skulle åka hem och då la jag dem i påsen för öronpropparna sedan glömde jag totalt bort dem.
Ringer min mamma som bekräftar att det bara var två piller så då kunde vi konstatera att han trotts allt inte fått i sig någon medicin.
Tur i oturen men ändock oförlåtligt misstag.

När jag vaknar för andra gången konstaterar jag att mitt vänstra bröst svullnat upp, det är varmt om man tar på det och jag har feber! Yey I love my life!
Ringer till KS några gånger utan att få svar. Tänker att jag ska ringa efter frukost men ångrar mig av någon anledning och letar upp de andra numret jag har fått till dem. På telefonsvararen meddelar de att det har planeringsdag, välkommen åter Måndag.
Känner en rad olika svordomar ta form i  mitt huvud men håller det kallt och letar reda på numret jag fått för kvällar och helger.
Det svarar en sköterska och säger "tyvärr vi har också planeringsdag idag så vi kan inte hjälpa dig".
PLANERINGSDAG?!?!?!
Jaha men vad fint, då säger jag åt mitt svullnade bröst att det får lugna sig till på Måndag då.
Nej så sa jag inte utan jag informerade henne om att jag inte är i fysiskt skick för att sitta på en akut i flera timmar. Kom igen jag pallar sitta på en stol i typ en halvtimma och sedan blir jag kallsvettig?
"Då är mitt enda råd att du ringer din vårdcentral så kanske de kan hjälpa dig"

Jag ringer vårdcentralen som först undrar varför jag ringer till dom.
Befogad fråga får jag hålla med om.
Efter en stunds väntan i luren säger hon att den ända möjliga tiden de har till mig är om 20 minuter. Kan jag komma på 20 minuter.
Tänker att de snabbaste jag kört till centrum på är 25 minuter... Tobias kör snabbare än vad jag gör.
Absolut jag är där om 20 minuter!

Jag kan säga att det är ett under att Tudor inte kräktes under bilresan men vi kom i tid.
På köksbordet hemma stod Tobias varma choklad med grädde orörd kvar.

Jag fick snabbt hjälp och inte ens en timma senare var vi på väg till apoteket för att hämta ut antibiotika, väldigt hungriga och Tudor fortfarande i pyjamas.

Väl hemma igen kunde jag konstatera att mitt vänstra bröst (på bilden de högra) nu är dubbelt så stort som de högra. Ända från början har vänster gjort ondare än höger.
Doktorn på vårdcentralen kunde inte säga så mycket förutom att det antagligen är sårvätska och en begynnande infektion som borde bli bättre tills imorgon blir den inte det så måste jag söka akut.
Men jag ska på taco kvälls mys imorgon så jag vägrar sitta på akuten.
Vill inte.

Tobias och Tudor tvär somnade och jag gjorde mitt bästa för att hålla fokus på mitt och Theos tv spel.
Efter middagen började jag må hysteriskt illa och hoppas verkligen, VERKLIGEN att det var en engångsföreteelse.
Sen upptäcker jag en jävla fästing på Tudors öra. Då känner man liksom att det räcker för idag.

Och som grädde på moset kan jag inte lägga upp bilder på bloggen med min lånetelefon? Vad är det för fel på världen??

Det är en underdrift att jag längtar galet mycket tills barnen har somnat så jag får gå och lägga mig och se fram emot en mycket bättre dag imorgon.

Godnatt.