9 dagar kvar till operation

Ja de negativa med att ha överlevt bröllopet är att jag nu kan börja oroa mig över min operation på heltid....
Det mest oroande just nu är att min son vaknade upp super snorig och kommer med 99% säkerhet att smitta mig. Den enda som brukar klara sig undan är Tobias..
Ifall jag är förkyld kan de komma att ställa in operationen. Varför? Ingen aning.. Skulle jag få bestämma ska den där operationen göras oavsett vad men dom vet ju bäst.

Har inte alls lust att skjuta upp den nu när de äntligen sak bli av. Trotts att jag är skit nervös har jag ändå tjatat om att få göra de här sedan jag var 18 år gammal. Och väntat på det ännu längre.
Nu när dessutom allt praktiskt är fixat med barnvakter och pappledighet och allt sådant så får det fan bli av alltså.
Och känner jag sjukvården rätt så är deras nästa lediga operationstid om sådär 5 månader.... Om 5 månader har blir det jäkligt svårt att få in en operation så de passar sig lika bra som nu.
Men men jag ska inte hetsa upp mig över detta nu, är trots allt 9 dagar kvar och hur jag än vänder och vrider på de så är det inte jag som tar beslutet i slutändan iaf.

Mitt andra oros moment just nu är att jag ska vara borta sååå länge.
Var hemifrån i två dagar i helgen och när jag kom hem kändes det som jag varit bort jääätte länge.
Så att inte få hålla om och krama på min bebis kommer att bli tufft. Vet inte hur många veckor de kommer ta innan jag kan ge honom en bamse kram igen.
Att inte kunna ligga nära min man och känna hans armar om mig samtidigt som jag gömmer huvudet vid hans hals kommer också att bli tufft. Det är liksom där jag hämtar min livsenergi... och sjukhussängarna är så jävla smala plus att jag antar att ligga på sidan kommer få vänta ex antal veckor.
Theo oroar mig faktiskt inte så mycket. Han har blivit så stor nu att det går att ha riktiga samtal med honom på telefon, han är också stor nog att förstå att han inte kan sitta i mitt knä men kan kramas ändå.

Två dagar hemifrån och det kändes som jag hade missat massor, och då hade ändå jag haft händerna fulla med massa annat så jag inte haft tid att sakna dem så mycket.
En vecka på ett sjukhus känns som en hel evighet i jämförelse...
Men försöker tänka att sist jag låg på sjukhus så gick ändå 5 dagar ganska fort för att jag hade så ont att jag var i en annan värld..

Och så räknar jag så klart med att få massa trevligt besök av alla nära och kära. Men min bebis kommer inte förstå vart mamma är och det skär lite i hjärtat, men han kommer nog inte få några bestående men av det.

Håll tummarna för min mamma som opereras idag!
Det är mycket som händer nu.