Vill ni veta något posetivt, jag överlevde!
Jag känner mig lite snoffsig här där jag ligger, för Tobias agerar sekreterare (jag säger är, han skriver) och det är bara väldigt viktiga personer som har det så.
Så hur mår jag?
När vi kom in imorse fick vi vänta ganska länge, sedan kom en av kirurgerna som jag inte hade träffat tidigare. Han gjorde massa roliga sträck på mina tuttar medans tre andra roat tittade på. Som vanligt blev dom bekymrade över att jag ville ta bort bröstvårtona. Men kirurgen hade gjort sitt jobb och läst min journal, som det blev inga frågor på det. Sedan fick jag krypa ner i sängen och vänta fruktansvärt länge kändes det som.
Men väl nere i operationssalen välde de in maskerade människor men alla var jätte trevliga och skämtade och skrattade vilket fick mig att slappna av.
Jag fick andas syrgas i en mask i tre minuter jag avskyr maskerna det blir så tungt att andas i den, sedan sa narkosläkaren att jag skulle få lugnande, hon jämförde att det skulle kännas som efter ett glas med champagne. Jag önskar verkligen att jag kunde fråga henne var hon köper sin champagne för sekunder senare började hela rummet att gunga, väldigt skönt.
Jag vaknade 14.10
Först fattar man inte så mycket, sedan insåg jag att ja var introcklad i massa slangar. Jag hade ont så jag antar att jag pep över det, för strax efter det fick jag massa medicin, lokalbedövningen som de ger direkt in i tuttarna är gudomlig; mer medicin åt folket! Jag dåsade av till och från tills jag fick åka upp till mitt rum.
De hade sagt att jag skulle få ett eget rum, men av någon anledning blev det inte så. Nu ligger jag själv i en tvåsal tills imorgon bitti, och Tobias tjatade till sig så att jag fick fönsterplatsen.
Jag var rädd för smärtan men är glatt överraskad hur pass rörlig jag är. Jag kan fortfarande använda armarna och har till och med lyckats gå på toa själv. När jag tittar ner mot mina bröst känner jag lycko känslorna sprida sig i kroppen. Detta trotts att jag mer eller mindre är bröstlös just nu. Det var trångt bakom min bröstmuskeln så expanderproteserna är tomma. Men dom är där!!!
Och ni kan aldrig gissa vad jag upptäckte när jag skulle gå på toa; en nål i foten!! Eller rättare sagt en infart de har jag aldrig haft i foten förut.
Nu ska jag befria min sekreterare och kanske förvandla honom till matbutik, min karl kan typ allt han.
Flera uppdateringar kommer senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar