Nu är jag äntligen tillbaks hemma igen!
Jag fick åka hem igår eftermiddag efter att fått en sista dos antibiotika i blodet.
Tobias kom och hämtade mig och jag sa hejdå till sjukhuset.
Sista dygnet fick jag en rumskamrat. Ni kan ju gissa om min puls stannade när jag vaknar av min första kirurg (som inte opererade mig) står och domderar i samma rum. Yrvaken och livrädd för alla främmande människor som befann sig på andra sidan det blåa skynket hade jag lust att klättra ut ur fönstret och gömma mig.
Sedan insåg jag att om jag bara ligger helt still här och inte rör mig så kommer ingen lägga märke till mig.
Sedan gick jag hela dagen och hade ont i magen för att jag skulle behöva dela rum med någon. Men vet ni vad?
Det gick så bra! Inte bara bra, utan jätte bra!
Min rumskamrat var en väldigt pratglad kvinna och när hon väl hade brutit isen mellan oss så pratade vi massor!
Vi han prata om många stora och viktiga saker där i var sin sjukhussäng med ett blått skynke emellan.
Bland annat delade vi med oss av våra vårdupplevelser eftersom hon gjorde samma operation som jag gjort och innan hade hon opererat bort äggstockar och livmoder som jag också sak göra när jag blir lite äldre.
Summan av kardemumman är att jag hade jätte trevligt!
Jag hade också väldigt trevligt - du förgyllde mitt första dygn och det var guld värt eftersom jag sedan ägnade mig åt att må rätt kasst i ett par dagar. Måsta ha saknat dig <3
SvaraRadera